Dela Dela Skriv ut

I tankar vid Tanka…när man tankar på Tanka och faller i djupa tankar

När man gläntar i plånboken och det bara finns en tunn blå rök som stiger upp, jag tror att det är Magdalenas andedräkt som pyser upp i fall man skulle ha några slantar kvar? Några spänn fanns det kvar att tanka för i alla fall.

Tanka står det på pumparna nu, ja, vad ska man annars göra här?

I min ungdoms tid pryddes dessa pumpar av en bevingad häst, en Pegasus.

Vinghästen var symbolen för Mobil, ett märke som inte finns kvar i Sverige sedan länge.

Denna kuse återfanns på våra jackor, på våra moppar och på de flesta andra ställen som man kunde trycka dit ett klistermärke på.

Vi snackar om macken som ligger i hörnet av Bollmoravägen och Njupkärrsvägen.

Det här var min första arbetsplats och också den första riktiga kontakten med den bistra verkligheten.

Jag var bara 14 år när jag började som ”butiksbiträde” på Mobil. Jag fick ganska snabbt lära mig att alla vuxna inte var som morsan och farsan. Det fanns en annan verklighet också.

Alkoholen var en ständig följeslagare hos en del av våra stamkunder. Tvivelaktiga affärer med bilar och annat, var också vanligt förekommande.

Man handlade cigg på krita, man handlade Zingo och Cola på krita, pengarna hade man nog redan förbrukat på Apoteket Röda Näsan. Många levde verkligen på marginalen, det var en tuff tillvaro för många.

Galanta damer handlade dagligen hos oss, dom var galantast på aftonen, men när dom kom hasande ner på morgonen var polityren som bortblåst, med nattlinne under kappan, papiljotter med nät över och en andedräkt som inte ledde tankarna till parfymfabrikerna i Paris.

- Tjena, kan man få kritsa ett paket röda Prince?

Jo, det kunde man ju, lappen med namn och summa förpassades till den digra högen i boken med utestående fodringar. Ett par av dessa ladies skulle jag komma att återse i andra sammanhang senare.

Några år senare tog karriären slut som butiksnisse och Trivsel-Torsten på Mobil och jag förpassade mig in i faderskapets taxi som nyutexaminerad chaufför. Man skulle ha utbildning på den tiden nämligen. Nu fick jag återse några av mina kunder från Mobil och det gick upp ett par Liljeholmens i mitt oskyldiga huvud. Stockholms nattliv innehöll ännu mer av det som av en del beskrivs som ”Livets Hårda Skola”. Många verkar att ha gått i den skolan.

Lördagskväll, glider nedför Kungsgatan, ljummet ute och många flanörer på gatan, men ingen verkar intresserad av min tända taxilampa på taket.

Restaurang SHT var ett ställe med ett skamfilat rykte, något liknande Göta Juck på Medis, sorry, Medborgarplatsen.

- SHT, tänker jag..Sämre Herrars Tillhåll...jag fnissar lite, man var lättroad på den tiden.

En man och en kvinna står tätt omslingrade utanför krogdörren och markerar att här ska det åkas bulle. Till saken hör också att bilen som jag pyser omkring i är en Dodge Dart, en jänkare med hel soffa fram och med mellanruta som skiljer chauffören från sina passagerare.

Jag stannar och öppnar dörren för det lindrigt nyktra paret. Dom tumlar in i baksätet och jag kan konstatera att här blir det åka av, på mer än ett sätt.

Den hesa rösten träffar mina trumhinnor och jag inser att det är ju en av mina papiljottdamer från macken. Gubben sticker fram nyllet och drar för mellanrutan med beskedet att dom vill vara i fred, viktiga saker att diskutera. Allt hörs lika bra ändå framme hos mig, men det har dom inte fattat.

Gubbens önskemål först och papiljottdamens besked om vad önskemålen kommer att kosta honom i kronor. Det blir inte billigt om han ska få som han vill. Adressen som jag har fått är Hotell Mornington på Östermalm, en icke alltför lång resa.

Vi närmar oss den angivna adressen och jag upplyser det upptagna paret om att åkturen strax är slut och att avstigning sker till vänster, precis som på Grönan.

Jag tänder takbelysningen och ladyn stirrar på mig som förhäxad,

- Det är ju du ju, Lelle, killen på våran mack…

- Hej på dig, Maria (fingerat namn), trevligt att se dig.

Hon stammar, hostar och ser ut som om hon har satt något i halsen.

Jag misstänker att i hennes huvud virvlar tankarna på barnen, mannen och bekantskapskretsen hemma...hon vet ju att jag har koll på läget sedan flera år tillbaka, jag har ju träffat familjen nästan dagligen under flera års tid.

Den svettiga gubben trevar efter hennes hand och påpekar att han ska betala den summan som hon har begärt för att följa med upp på rummet.

Hon glider undan och fräser åt gubben att hon har ångrat sig och att det inte blir något av, glöm hela saken. Gubben ser ut som en fågelholk, men säger inget.

- Kör hem mig, säger hon kort och hoppar in i framsätet.

Gubben ruskar på huvudet och lommar in mot hotellet.

Ingen av oss säger något, hon sitter ihopkrupen med huvudet mellan händerna. Parfymlukten är nästan outhärdlig.

- Ja, nu vet du ju det då… rösten darrar lite.

- Vet vaddå? Jag kommer inte på något annat att säga i stunden.

- Att jag går på gatan..att jag är ett…en..

- Ja, jag förstår det.

- Vad tänker du säga? Hon stirrar på mig.

- Vad ska jag säga om det, jag har slutat på macken och jag tycker att det är trist att du går på esplanaden, sånt mår väl ingen bra av?

Hon lättar lite på garden när hon förstår att jag inte har för avsikt att berätta för någon om hennes extrajobb. Vi svänger upp på Granitvägen och stannar på vändplanen.

- Vilken jävla otur att jag skulle träffa just dig i kväll...

- Mmm, vi är 1500 bilar, så du hade ju några till att välja mellan….Osis.

Jag kan undra vad det blev av mina gamla kunder från macken, men kanske vill jag inte veta.

Nu far tankarna i väg medan tanken fylls och jag blir halvt ruinerad, när jag började här på Mobil, så kostade soppan 85 öre litern, men det var då det.

Så kan det gå när man drömmer sig bort till den gamla goda tiden, den som inte alltid var så god.

Kul i alla fall att macken står kvar, fastän i ny skepnad.

Lelle Wiborgh
Krönikör

• Publicerat: 2021-10-22

|
• Uppdaterat: 2021-10-20